Historia
Avesta församling

Gården Aghastadh med tillhörande laxfiske nämns redan 1303 i ett köpebrev mellan Torgils Knutsson och konung Birger, men samhällets historia börjar först 1636 med kopparbrukets anläggning. Från 1641 garas (renas) all råkoppar från Falun i det nya verket, som också övergår i Bergslagets ägo. Man arrenderar emellertid ut det till Markus Kock, och under hans ledning utvecklas här Europas största kopparförädlingsverk.

Garningen upphör definitivt 1872, då järnframställningen redan tagit sin början och bedrivs av Avesta - Garpenbergs AB fram till 1883. Avesta Jernverks AB som från 1920-talet har specialiserat sig på rostfritt stål och nu sysselsätter omkring 3000 personer.
Det tidigaste "bruksfolket" sökte närmaste sockenkyrka benämnd Grytnäs. Men utrymmet var otillräckligt och vägen över älven var farlig, då det bestämdes att prästerna i Grytnäs skulle göra predikobesök i Avesta. Från 1647 disponerade man ett litet kapell, som omgavs av kyrkogård och medgavs att ha fullständiga gudstjänster.
Då skolmästren vid brukets nyinrättade skola förordnades till << ordentlig kaplan >> under kyrkoherden i Grytnäs, hade församlingen fått en egen präst.


Avesta kyrka

Det lilla brukskapellet blev snart otillräckligt. Man planerade en kyrka i väl tilltagen storlek. Året 1651 i september anställde tre av församlingens stöttepelare, justitiarien Erik Erlandsson, myntmästaren Markus Kock och hans son Isak Kock den tyske murmästaren Jörgen Fischer som ledare för kyrkbygget.
I landsarkivet i Uppsala förvaras några ritningar, som har samband med kyrkbygget i Avesta. En planritning överensstämmer praktiskt taget helt med kyrkans nuvarande grundplan. Exteriören skilde sig mot den ursprungliga kyrkan från dagens nuvarande exteriör. Västsidans mäktiga stentorn fanns inte, och i stället för det låga taket reste sig på murkrönet ett brant uppstigande spånklätt yttertak till 17 alnars(10 m) höjd. På takåsens mitt vilade ett åttakantigt 18 alnar(10,7) högt trätorn med tornur och slagklocka. Sex smärre torn bildade avslutningar på väggens stödpelare.
Vem arkitekten varit vet vi inte. De åtta kupolformade valven slogs upp sommaren 1654 (årtalet finns i ett av valven). Den högtidliga invigningen ägde rum adventssöndagen 1655.


Ekonomi

Kyrkbygget var ett kostsamt företag, som vida översteg församlingens egna krafter. Av en slutsumma på mer än 37 000 riksdaler kopparmynt betalade bruksfolket en tiondel, gåvor och dagsverken oräknade.
Resten utfylldes av anslag från kronan, som åren 1646 - 60 donerade den s.k. strömsavraden, från myntmästaren, som lade tull på invägd råkoppar, från kämnärsrätten, som utdömde böter till förmån för kyrkbygget och inte minst från ett stort antal församlingar och enskilda runt om i landet, som tillsammans skänkte mer än 10 000 daler i kopparmynt. Två bevarade gåvoböcker upptar namnen på 222 givare.


Branden

Den 15 september 1803 drabbades Avesta av en vådeld, som ödelade bruksbyggnaderna och 102 av bruksfolkets 125 gårdar. Inte heller kyrkan skonades, även om förstörelsen här blev av begränsad omfattning.
Yttertaket med dess torn förstördes, likaså den fristående klockstapeln och klockorna. Men murarna och valven hade inte tagit någon allvarlig skada, och man skyddade dem genom att före vinterns inbrott lägga på ett nytt yttertak. Det fick en låg form i tidens stil, som märkbart kontrasterar mot den tidigare branta takresningen.


Tornbygget

Gång på gång aktualiserades frågan om nytt klocktorn, och projekt utarbetades både i form av takryttare i trä och stentorn vid västgaveln.
Slutligen stannade man för ett förslag, som uppgjorts av professor C G Brunius, känd och omdebatterad för sin restaurering av Lunds domkyrka. Tornet uppfördes 1851-52 och blev i likhet med yttertaket ett föga lyckat nytillskott till den vackra 1600-talskyrkan.


Reparationer

Andra förändringar har skett i samband med underhålls och restaureringsarbeten. Interiören, som mer troget än exteriören bevarar 1600-talskyrkans karaktär, förnyades vid senaste restaureringen 1953-54, ledd av arkitekten Ove Leijonhufvud. Ett omfattande program för yttre reparationer, tillbyggnad och inre förändringar med sikte på större variation av gudstjänstformerna har utarbetats av arkitekten fil lic Börje Blomé.


Altare

Markus Kocks maka, Elisabet von Eijk, bekostade 1661 inköpet och överflyttande av den nuvarande altaruppsatsen från Tyska S:ta Gertruds församling. Sex mindre målningar på baspartiet visar bilder ur passionshistorien. Den stora altartavlan återger inte utan närgången realism nattvardens instiftande, den övre och mindre, som är en pannå, korsfästelsen. Inga säkra uppgifter finns om konstnärerna.


Predikstol

I samband med kyrkbygget förfärdigade Lars snickare en enkel predikstol. Den utbyttes 1661 mot en förnämligare, som kom från Tysk kyrkan. Denna i sin tur ersattes 1763 av en ny i sirligaste rokoko, förfärdigad i Stockholm av bildhuggaren Nils Hamberg med modellsnickaren Johan Kirberg som medhjälpare. Man vill gärna tänka sig, att någon av tidens berömda inredningsarkitekter stått för ritningen.


Dopfunt

Myntmästaren Isak Cronström skänkte 1659 en funt med >>snidkarewärck omkringh<<, som inte finns bevarad. Den nuvarande dopfunten i grön marmor, komponerad av konstnären Eugén Erhardt, skänktes 1939 av kyrkovärden Eric Westlin. Skålen i silver (vikt: 5.410 gr) har en bottenrelief (motiv: Jesu dop) av Erhardt. Stenarbetet har utförts av August Nilsson Falun, silverarbetet av hovjuvelerare K. Andersson och Meyers konstgjuteri, Stockholm.


Orgel

Redan 1666 fick kyrkan genom sitt testamente av inspektoren Lorentz Rothoff sin första orgel, ett positivt med enbart labialstämmor. År 1734 levererade orgelbyggaren Daniel Stråhle ett orgelverk på 10 stämmor, som kom att tjäna gudstjänstlivet i drygt 150 år - dess rikt dekorerade fasad finns nu i Falu missionskyrka. I samband med en restaurering 1885 tillkom ett orgelverk med 11 stämmor i 2 manualer och 3 i pedalen, tillverkat av firman Setterqvist i Örebro. Tio av den setterqvistiska orgel stämmor ingår i den nuvarande orgeln, som levererades av firman Magnusson i Göteborg 1939, och som kompletterades och omdisponerades vid restaureringen 1953-54. Den har 35 stämmor i 3 manualer och 6 i pedalen.


Korfönster

Vid en restaurering 1904 insattes i koret två glasmålningar i nygotik, utförda av firman Neuman och Vogel i Stockholm.


Ljusbärare

Under åren efter kyrkans invigning 1655 skänktes fem malmkronor av enskilda församlingsbor:  Isak Cronström, Jöns Andersson, Margareta Östensdotter, Erik Erlandsson, Elisabet Schwartz. Den sjätte som är större med dubbelhörn kom från Fredriksbergs slott i Danmark, och var en gåva av konungen Karl X Gustav förmedlad av överhovpredikanten Abel Kock.
Ett par stora ljusstakar för altaret ( från Bjurfors mässingsbruk?) skänktes juldagen 1675 av direktör Nils Ekman.
Kyrkobesökarna kan själva tända ett ljus på en ny ljusbärare av smidesjärn i mittgången vid första pelaren. Den har ett löstagbart krucifix och är ett verk av skulptören Runo Lette 1970.


Minnestavlor

Över ingången till sakristian finns minnestavlor i marmor med inskrifter på latin över brukschefen Marcus Kock och hans maka Elisabet von Eijk. På norra väggen hänger begravningssköldar över Abraham och Petter Cronström, ättlingar till Marcus Kock.
Epitafier(minnestavlor) finns också över brukskassören:
Petter Lindblom (1723 -1780), ynglingen August Mannerheim (1743 -1762) och generalkonsult Axel Ax:son Johnson (1876 - 1958).
Ett antal gravhällar i kalksten och gjutjärn, som tidigare funnits på skilda håll i kyrkan, har sammanförts innanför huvudingången.


Textilier

Av äldre textilier märks några vackert broderade kalk-kläden samt en röd och två svarta skrudar. Nya skrudar, två vardera i vitt, rött, blått och grönt, jämte motsvarande antependier(altarkläden) tillkom i samband med restaureringen på 1950-talet.


Kyrk-klockor

Vid branden 1803 förstördes den fristående stapeln i kyrkogårdens sydvästra hörn, och de tre malmklockorna, gjutna 1658 - 68 smältes ner. För det nya tornet inköptes på 1870-talet tre klockor av gjutstål från England.


Silversamling

Nattvardskalkar
Av de fyra kalkarna i förgrunden är den största längst th i förgyllt silver tillverkad av Otto Henrik Sjöberg i Falun 1745 och skänkt av Falu Bergslag 1748. Den har Bergslagets märke (4 korslagda bjälkar = gruvtimringar).
Nästa kalk, likaledes i förgyllt silver är skänkt 1647 av justitiaren Erik Erlandson.
Den tredje i raden är en ny kalk i nysilver.
Den fjärde kalken, också i förgyllt silver, visar mycket ålderdomliga drag och ingår jämte paten(oblattallrik) och oblatask i ett sockenbudstyg, som förvaras i ett gammalt fodral av svart läder.

Vinkannor
Av de båda vinkannorna överst är den t.v. med svängda former och ett lamm på locket tillverkad av Måns Månsson Westberg i Sala vid 1700-talets mitt. Den andra med raka sidor och rik ornamentering ursprungligen en dryckeskanna, förfärdigad av en tysk frimästare skänktes 1666 av skolmästaren Herr Eriks änka Elisabet.
Till höger en melonliknande vinkanna i förgyllt silver, gjord i Hamburg 1748 och skänkt av Falu Bergslag samma år. Den har Bergslagets märke.

Oblatask
Framför den sistnämnda vinkannan står en oblatask, tillverkad av O.P. Allmén i Hedemora 1808.

Brudkronor
Längst t.v. en krona av gammal modell i förgylld gulmetall. T.h. en krona i silver med 7 rubiner, tillverkad 1954 och är en gåva av frivilligkretsen.

Vaser
Två större bägare i silver, tillverkade 1954 skänktes vid återinvigningen av Ester och Emanuel Törnquist.


Minnestavla i koppar

Till invigningen 1655 skänkte brukschefen Marcus Kock och dennes son Isak Kock en tavla, som nu är infattad i väggen ovanför södra ingången.

Texten lyder:
Wo der Herr nicht das Havs bawet, so arbieten vmbsonst die daran bawen Psalt 127.V:1. Ich frewe mich des das mir geredt ist, das wir werden ins Haus des Herren gehen und das vunsere F........sse werden stehen in deinen Thoren Ierusalem. Psalt: 122.V:2.

(Om Herren icke bygger huset, så arbetar de fåfängt, som bygger därpå. Ps 127:1. Jag fröjdar mig över det som är mig sagt, att vi skall gå in i Herrens hus och att våra fötter skall stå i dina portar, Jerusalem. Ps 122:2.)

 

Cookies